Oro för sjukdom är inte förbehållet vuxna. Barn och tonåringar kan också fastna i tankar om att något är allvarligt fel, och hos dem ser det ofta lite annorlunda ut än hos vuxna. Det goda är att barn ofta svarar mycket väl på rätt sorts stöd.
Hur det kan visa sig
Barn sätter sällan ord på "hälsoångest". I stället märks den ofta i kroppen och i beteendet:
- Kroppsliga besvär som magont, huvudvärk, illamående och yrsel – verkliga symtom, ofta värst på morgnar och inför sådant som känns jobbigt.
- Återkommande frågor och behov av att bli lugnad: "kan man dö av det här?", "känn min panna, har jag feber?".
- Att söka sig till en förälder gång på gång, eller att inte vilja gå till skolan.
- Hos äldre barn och tonåringar också googlande och kontrollerande, ungefär som hos vuxna.
Oron kan kretsa kring den egna kroppen, men också kring att föräldrar eller syskon ska bli sjuka, eller kring katastrofer i stort.
Vad som hjälper hemma
Mycket liknar råden till anhöriga, anpassat för barn:
- Ta känslan på allvar, utan att mata rädslan. "Jag ser att du är rädd, jag är här" hjälper mer än en lång utläggning om varför det inte är farligt.
- Undvik att lova det omöjliga. Hellre "de flesta ont i magen går över, och jag finns här" än "det kommer aldrig hända dig något".
- Håll fast vid vardagen. Att låta barnet stanna hemma "för säkerhets skull" ger kort lättnad men lär hjärnan att faran var verklig. Rutiner och skola är oftast läkande.
- Var en lugn förebild. Barn läser av vuxnas oro. Din egen stil att möta osäkerhet smittar, på gott och ont.
När ni bör söka hjälp
Hör av er om oron pågår länge, gör barnet ledset, stör sömnen eller skolan, eller om magont och huvudvärk blir återkommande. Börja hos vårdcentralen eller elevhälsan; vid behov lotsar de vidare till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). En rimlig ordning är att först utesluta kroppsliga orsaker och sedan, om besvären hänger ihop med oro, rikta hjälpen dit.
Även för barn och unga är KBT förstahandsval, och behandlingen anpassas efter ålder – ofta med föräldrarna som ett aktivt stöd. Är du osäker, ring 1177.
En sista sak
Att ett barn oroar sig för sjukdom betyder inte att du gjort något fel som förälder. Det betyder att ett barn med mycket fantasi och känslor försöker begripa något skrämmande. Med lugnt, kärleksfullt stöd – och hjälp när det behövs – brukar det gå att lätta på den bördan.