Att vara nära någon med hälsoångest är på sitt sätt sin egen prövning. Du vill trösta, du svarar tålmodigt på "känn här, är det något?", du följer med på ännu ett besök – och ändå tycks oron aldrig ta slut. Det är lätt att bli både handfallen och trött. Här är hur du kan hjälpa på ett sätt som faktiskt gör skillnad.
Varför lugnande besked inte räcker
Det första man vill göra är att lugna: "det är säkert inget", "du är frisk". Och för stunden hjälper det. Problemet är att lättnaden är just kortvarig – snart behövs ett nytt besked, och ribban kryper uppåt. Utan att någon vill det blir det lugnande beskedet en del av den onda cirkeln som håller oron vid liv.
Det betyder inte att du ska vara kylig. Det betyder att det finns ett mer hjälpsamt sätt att vara varm på.
Bekräfta känslan, inte katastrofen
Skilj på att bekräfta oron och att bekräfta faran. Du kan visa att du bryr dig och tar personen på allvar utan att gå in i sakfrågan om symtomet:
- I stället för "nej, du har ingen tumör" – pröva "jag hör att du är riktigt rädd just nu, och det låter jobbigt".
- I stället för att ge ännu ett lugnande besked – påminn vänligt om det ni kommit överens om: "vi sa ju att jag inte skulle svara på det – ska vi göra något annat en stund?"
Det känns snålt i början, för både dig och den andra. Men det är att stå på samma sida som personen mot ångesten, i stället för att mata den.
Kom överens i förväg
Prata om det när oron inte är på topp. Fråga hur du bäst kan hjälpa när det hettar till, och kom överens om hur du ska bemöta kontrollfrågor och önskemål om försäkran. Har personen en pågående behandling kan ni lägga upp det så att du stöttar den, inte drar åt andra hållet.
Orka själv
Att ständigt vara någons trygghetsankare tär. Du får känna dig frustrerad, trött och otillräcklig – det gör dig inte till en dålig anhörig. Se till att ha egna andningshål, egna sammanhang, och någon att prata med. Du hjälper ingen genom att gå sönder själv. Föreningen Mind och liknande finns även för anhöriga.
När du bör uppmuntra till hjälp
Om oron styr personens liv, eller om du ser tecken på nedstämdhet, är det bästa du kan göra att varsamt uppmuntra hen att söka hjälp – och gärna erbjuda att hjälpa till med det praktiska. Hälsoångest är väl beforskat och går att behandla. Se när och var du söker vård.
Och om du är orolig att någon mår så dåligt att livet känns outhärdligt – vänta inte. Ring 1177, eller 112 om det är akut.